Ytans materialitet

”I arkitekturen behandlas ofta ytan som något rumsavskiljande, där ytans materialitet får bli den gräns som ska definiera rumsligheten. Men om rummet är något föränderligt i våra medvetanden blir också ytan något obeständigt. I den japanska traditionen uppfattas rum som en subjektiv upplevelse, en fysisk erfarenhet och en föränderlig process, det vill säga som något icke fysiskt i en människas medvetande." 

Byggnadsglas i arkitekturen uppfattas ofta som ett objektivt, ”ärligt” material med väl definierade egenskaper av transparens och genomsiktlighet. I utställningen ”Ytans materialitet” som visas på Röhsska museet presenteras ett fyrtiotal glasprover som visar hur upplevelsen av glasets materialitet kan förändras genom laminerade, mönstrade skikt samt screentryck direkt på glas.

I utställningen jämförs också två svenska och två japanska arkitektkontors sätt att använda material i sitt rumsskapande. Arkitektkontoren är Wingårdhs och Claesson Koivisto Rune samt Kengo Kuma & Associates och SANAA.

Utställningen är en presentation av ett tvärkonstnärligt forskningsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet och förlagt till Högskolan för Design och Konsthantverk. Deltagare i projektet är Kristina Fridh, arkitekt och Thomas Laurien, produktdesigner. Projektet redovisas även i form av en öppen kvällsföreläsning på Röhsska museet, en bok som ges ut i samband med utställningen och en fristående kurs som anordnas under utställningsperioden.

Utställningsperiod: 6/10-29/11-2009
Plats: Röhsska museet, Göteborg 

Mer information om utställningen hittar du på
Röhsska museets hemsida.

• Bildspel Visa
  • 
  • 
  • 
  • 
  • 
  • 
  •