• Doktorander

Jag är doktorand sedan hösten 2012. Jag ingår i forskarskolan CUL, Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, vid Göteborgs Universitet och har min placering vid Konstnärliga fakulteten. Mitt forskningsämne är Estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap.  Jag har tagit min magisterexamen vid Konstfack i Stockholm, mitt huvudområde är bildpedagogik och jag är sedan tidigare förskollärare med mångårig erfarenhet av den svenska förskolan. 

Fokus för den avhandling jag arbetar med är förskolebarn, digitalkameror och deras intra-aktiva tillblivelse. Den tar bland annat sin utgångspunkt i att pedagoger i förskolan ofta dokumenterar barns utveckling, handlingar och relationer med hjälp av fotografi. Barn definieras och beskrivs därmed av pedagogernas blickar på dem men barnen inbjuds bara undantagsvis att svara på de vuxnas blickar. Barn i förskolan erbjuds också sällan den handgripligt fysiska tillgången till en kamera. En konsekvens av detta är att barns fotografiskt visuella röster sällan möjliggörs och synliggörs, varken som handling eller som resultat i förskolans pedagogiska verksamhet. Den dokumenterande blicken i förskolan problematiseras inledningsvis i avhandlingen också i relation till visuell övervakning i ett större samhällsperspektiv. Men den förstås i avhandlingen också på ett mer fördjupat plan i relation till de maktförhållanden som råder mellan barn och vuxna mer generellt i förskolan. I positionen som forskare erbjuder och inbjuder jag barnen till att använda digitalkameror och mitt syfte är förstå något om deras ömsesidiga möjligheter. Empirin i avhandlingen är producerad på två olika förskolor, i två olika grupper av treåringar och genomförs som en etnografisk studie där också tingen och inte bara människorna förstås som aktörer. Utgångpunkten är inte att lära barn använda kameror, snarare att se vad barnen och kamerorna kan göra tillsammans, och med varandra. Teoretiskt tar avhandlingen sin utgångspunkt i ett posthumanistiskt landskap och då särskilt hos den feministiska fysikern och vetenskapsteoretikern Karen Barad (2003, 2007). Ett flertal av hennes begrepp utgör förståelse-apparat för analyser och diskussioner i avhandlingen. Ett antagande utifrån ett posthumanistiskt perspektiv är att barnen likväl som digitalkamerorna tillskrivs agens och att ingen av dem i och med detta kan förstås som överordnade den andre.

Min huvudhandledare är Claes Ericsson vid Högskolan i Halmstad och min biträdande handledare är Tarja Karlsson Häikiö här på Högskolan för Design och Konsthantverk. Jag ingår som doktorand i temaverksamheten Kultur och Estetik.

PUBLIKATIONER

 

 

 

 

 

 

 

 

Lena O Magnusson

lena.magnusson [at] hdk.gu.se
Doktorand